Tårar och svidande ögon

Denna dag har gått i gråtens tecken. Igår fick jag veta.  Hela natten har jag varit vaken. Det värsta! Mardrömmen! Det värsta som kan hända nu är vi alltså där. Det värsta utom döden.

Däremot fick jag hem en liten flicka, som för den delen han hade den goda viljan att ta hit. Hon hade i någons lägenhet tagit en massa tabletter. Hon mådde dåligt och då hennes mamma ringt hade hon sagt hon inte kunde andas. Mamman hade kallat ambulans till platsen, hon trodde flickan var på, men det var hon nu inte. Hon hade ringt min son som letat upp flickan och satt henne i en taxi hem till mej. Mamman bor flera mil utanför stan. Här sov hon sedan hela natten o nästan hela dagen idag. Men så fort han släppt av henne här stack han ut igen och har sedan dess inte dykt upp igen eller hört av sej.

I eftermiddags kom mamman o hämtade sin dotter… som jag trott var kanske 18-19 år, hon är syster till sonens flickvän. Nu får jag av mamman veta att flickan bara är 14 år!!!!!!! Hon är ihop med en 19 åring och umgås i kretsar av kriminella och narkomaner.

Jag pratade en del  med henne innan mamman kom… hoppas nåt gick fram… o att hon kanske blev rädd för hon hade verkligen varit dålig. Men antagligen inte. Sexton tabletter av någon lugnande medicin hade hon tagit, hennes kompis hade tagit tjugo. För att droga sej. 14 år!!!!!?????

Så jag har haft lite att göra med flickan idag o det har tagit tankar från sonen. Efter hon åkt hem kom de över mej. Som svarta tunga moln… en stor stor sorg. Det gör så ont, så ont, min fina lilla kille. Ska han sluta med en nål i armvecket. Varför? I tjugo år, sedan jag flydde från hans far har jag levt för att han ska få det bra. Men det är som om någonting hela tiden stretat åt andra hållet. För varje steg framåt har det varit tio tillbaka. ONT ONT ONT ONT ONT en fruktansvärd värk som tvingar fram tårar som inte lindrar det minsta.

Vill inte lägga mej för jag vill inte vakna. När jag vaknar är allt som värst. Innan jag kommer ihåg innan allt går upp för mej hur allt ser ut. Hur verkligheten förvandlats till en vaken mardröm. Jag aldrig vaknar ur.