Slut på eländes helgerna

I morse satt jag länge med telefonen i handen. Nu är helgerna över och man kan ringa o be om hjälp. Borde man kunna… men. Satt länge med luren. Har ju ringt så många tidigare o det hjälper ju föga. Ska jag ställa mej på torget med ett plakat.. HJÄLP MIN SON INNAN DET ÄR FÖR SENT.

Ringde så FÖRST till socialförvaltningen, den handläggare som tidigare ”så bra skött hans ärende” . Jag ringde i veckan också men då var just han inte där fick då tala med en kvinna på samma avdelning. Hon visste o kände inte till  något… så klart. Hon skulle vidarebefordra det jag sagt dock. Men idag fick jag tag på honom då. Han visste inget, hade inget hört, inget sett och framför allt inte brytt sej om att kolla upp hur det gått för min son sedan han kom hem. Efter att ha haft hand om honom sedan han var tretton år mer eller mindre. De vet han inte har bostad de vet alla hans problem…men intresse… nej!

Jag, tycker att de borde kolla upp med poliser, skydd, VPM osv hur deras ”klienter” har det. Inte bara dela ut pengar.

Nu skulle de ordna ett möte med honom ***10.30*** på fredag. Som gjort för att det ska misslyckas. Är han vaken vid den tiden är han inte hemma o är han hemma sover han som en död. Så jaaa jag vet inte… men är han hemma så får jag ju försöka få upp o iväg honom. Men det ska ni veta inte är lätt med en som kanske inte sovit på 3 dygn. När han då somnar sover han…HÅRT.

Jag ringde i före jul o i mellandagarna till VPM ville ha kontakt med hans läkare. Hon var inte anträffbar. Ringde igen… nu var hon ledig fick jag veta till efter trettonhelgen. Jag bad att hon skulle ringa. Ännu har hon inte ringt. Nu har jag ringt igen o bett henne ringa.

Igår innan han gick iväg mådde han väldigt väldigt dåligt. Jag är rädd han blivit riktigt beroende nu. Han hade ju sovit hemma nu två nätter bara varit ut med hunden o när han sedan vaknar är han väldigt lättretad och labil. Jag hör det när han pratar i telefonen med olika bekanta, vill inte kalla dem vänner:( Nu verkar det som om han är skyldig pengar också. Enda gången han är mjuk o fin och den son jag känner igen, är då han kramar o kelar med sin hund.

Inatt har han sedan varit borta. Och sin mobil har han ju sålt har jag förstått. Vet inte vad mer jag kan göra. Ville ringa till lasarettet och tala med läkaren där. Han kom ju in från häktet efter att ha försökt begå självmord där. Men tystnadsplikten stoppar ju allt.

Ska idag ta med min mamma så hon får hälsa på en gammal väninna som flyttat till servicelägenhet. Måste ju ta hand om henne också. Hon har fått stå tillbaka lite sista tiden o det känns inte heller bra.