Personlighetsförändringen

Så  fort det går utför. På bara drygt en månad har han tagit steget över helt till missbrukets sida. Jag har hört andra mammor till drogmissbrukare tala om den personlighetsförändring som sker i o med att drogerna tar över.

Min son har ju testat och tagit droger till o från förut och han har alltid haft ett labilt humör. Skiftat från en stund till en annan mellan glädje, ilska o deppighet.  Jag trodde att det var det som de talat om.

Men det var det inte, det vet jag nu. Det humör han visat upp tidigare har nog varit mest pga hans diagnoser, adhd/aspberger/borderline. Han har nog mest varit ledsen men inte kunnat uttrycka det.

Nu vet jag vad de menar. På bara de sista 4-5 dagarna har jag märkt en markant skillnad. I kroppsspråk, ögonkontakt humöret, t om ansiktets linjer har hårdnat. Han ser mej aldrig i ögonen. Han vill inte sitta o prata en enda minut. När jag kramar om honom då han går iväg är han en stel pinne att hålla om. Han är elak i sina svar då jag tilltalar honom. Har inget tålamod står inte ens ut  med att jag talar klart en mening förrän han avbryter mej bryskt.

Så ja, jag vet nu vad de menar med personlighetsförändring nu. Jag känner inte igen min son längre. Tidigare hade han en fot kvar i det vanliga livet. Det han egentligen inte ville lämna. Länge bara tåspetsarna. En hand jag kunde ta ibland hålla kvar… den var liksom utsträckt. Den finns inte mer den låter sej inte ens nuddas av mina fingertoppar. Nu har han klivit över tröskeln och tagit steget, tagit identitet som kriminell och missbrukare.