I morgon äntligen

Min son är faktiskt hemma o ligger redan och snarkar. I morgon bitti ska vi  ju till VPM. Mina tankar har ju varit lite …sen ska allt bli så bra… Men så enkelt är det naturligtvis inte. Dock är det verkligen på tiden att en utredning om hans problem verkligen kommer till stånd. Att han får rätt medicinering o slipper självmedicinera sej mot sin rastlöshet o oro som han gör nu. För det måste finnas RÄTT medicin.

Skulle det vara att han får diagnos bipolär som jag tror han lider av upptill ADHDn så har han troligen ? större möjligheter få hjälp med bostad. Så måste han ju få någon sysselsättning. Ett jobb,  plugga vad som helst. Det fungerar ju inte för en stor stark o fysiskt frisk ung kille att inte ha något att göra inte behövas någonstans. Bara det gör ju vem som helst deprimerad. Han kan så mycket. Om inte annat så få stöd att gå kurser det är inte helt fel det heller. Bara det ger en anledning att gå upp på morgonen.  Att inte känna meningslösheten som ett skruvstäd kring pannan varje dag. Dag ut o dag in.

Så 07.40 är det väckning i morgon vi tar en taxi dit det blir enklast får han sova så länge som möjligt.