I ett nytt väntrum

22/10 Kommit hem. Med en krutdurk. Jag är 100 på att han äter lugnande medicin, benzo. Eller så är det något annat han tar. Han har ju lätt att skifta i sitt humör men de senaste veckorna är det värre än någonsin. Vilket jag själv räknat ut uppstår vid abstinens efter något . Men om jag ens andas om det så blir han tokig.

Efter att ha träffat  någon eller varit iväg ett tag kan han komma tillbaka helt kolugn o inte arg alls. Visserligen har han ju också abstinens efter anabola (antar jag) men då skulle det väl hålla i sej hela tiden.

Eller så har han sån abstinens av att han slutat med dem att han tar något ibland för att döva den. Inte lätt veta då han inget säger inte vill vidgå han tar eller tagit något alls.

23/10  I varje fall kom vi iväg. Läkaren var väldigt varm o verkade bra. Vi har träffat henne en gång tidigare, på BUP, sista gången han var där. Hon är inte svensk men inte direkt svårt förstå trots ganska mycket brytning kvar. Med var också en kurator.

Ja vad blev sagt… Att han ska få påbörja medicinering för bipolär sjukdom, stämningsreglerande, och en annan mot sin rastlöshet, ADHD. Concerta däremot hade inte alls (enligt henne) någon verkan mot ADHD om man börjat missbruka. Hon förklarade också rätt bra att Concerta ges för att en ADHD person ska kunna fokusera o koncentrera sej i ett arbete eller i skolan. Inte direkt mot rastlöshet utan mer mot fokusering alltså. Så då han en dag kan börja jobba eller plugga kan concerta komma att sättas in.

Mot slutet av vår tid där började min son bli mer och mer arg. Bara för att vi talade om soc. Då spelar det ingen roll vad någon säger har han retat upp sej till en viss nivå finns sällan någon tillbakagång till novmalläge. Han sa att han ibland vill göra nåt för att komma tillbaka i fängelset. Och han talade om att han kände så arg ibland att det kändes som han ville döda någon. Att han blev rädd för sej själv. Vi avslutade mötet men det var ju egentligen inte mer  att säga.

Alla ska va mé. De ska samla ihop dem som kommer att ha med honom att göra, nåt nätve rksverksamhet, soc, sköterska för drogtesttagningar osv o vi ska alla träffas…snarast. Bostad frågade vi efter. Det har de inte att göra med sa dom. Det är soc. På soc sa de att VPM kanske kunde hjälpa till med nåt boende. Så…?

När vi gick hem var han SÅ fruktansvärt arg. Ledsen egentligen tror jag. Livet var ett helvete han ville inte leva. “Bättre de ger mej benzo kan jag sitta o vara borta hela dagarna” sa han. Vad som helst är bättre än det här”. Han bråkade också om de matpengar jag fått av honom (som han fått från soc) ”Jag äter minsann inte för så mycket i månaden” sa han. Och nej.. ska erkänna att sista två veckorna har han inte ätit hemma alls nästan. Men egentligen ska han ju betala hygienartiklar också jag tvättar osv men det har jag inte tagit betalt för eller  telefon osv. Men  nu ville han ha tillbaka en del av de pengarna han gett för mat. Eftersom han inte ätit hemma sista veckorna fick han tvåhundra kronor tillbaka.

Han var sedan hemma hela dagen igåg, framför datorn, o sover nu. Efter att han först träffat nån så blev han väldigt snäll och lugn. En person med lugnande inverkan tydligen?!

Min tanke är att det inte kommer att kunna göras något alls om han inte slutar ta  annan medicin. För att ge den nya medicinen en chans måste han ju lägga ned allt annat. O jag vet inte hur illa det är. Kan han det själv? Måste han avgiftas? När vi inte kan prata om det kan ju varken jag eller  någon annan hjälpa honom.

Hoppas han anförtror sej  åt den sjuksköterskan han ska till o ta drogtester. Henne gick han hos tidigare och gillade. Så mitt hopp står till att hon spräcker hans skydd mot de droger han nu tar. Så de kan försvinna. Jag är naturligtvis orolig han inte bara ska göra någon annan illa utan också sej själv.

Ja nu väntar vi på leverprovstagningen svaren, ihopsättningen o tid hos “alla” inblandade.

I väntrummet igen.